Det var en riktigt trevlig dag igår, måste ändå säga att det var väldigt trevligt att fylla år. På kvällen var vi och åt på en super trevlig restaurang, Porto Cervo på Timmermansgatan, därefter tog ett par drinkar och såg The Rite på bio. – Posted from my iPhone

Imorse vankande jag sång, frukost på sängen och presenter. En av mina presenter var att jag skulle få välja ett par fotoböcker på fotografiska idag. Medan andra i min ålder önskar sig antirynkkrämer och designade vitlökspressar stod fotoböcker högst på min lista. Så under promenaden idag passade vi på att gå förbi Fotografiska och jag lyckades med att hitta två fantastiska fotoböcker. Richard Avedon har genom 1900-talet fotograferat de mest fantastiska modebilderna och porträtten. När Fotografiska hade sin Fasion utställning var många av hans bilder med och det är underbart att betrakta hur skicklig han är med ljus och former. Helt klart en favorit i samlingen.   En annan fotograf…

Det känns att våren är nära nu. Idag badade hela Stockholm i fantastiskt solsken och alla stockholmare vare ute och njöt av ljuset och ivrigt välkomnade våren. Även Peter och jag var ute på lång promenad i vår vackra huvudstad och passade på att fota lite, för vad skulle annars vara roligare på ens födelsedag.  Det går inte att säga att det är varmt ännu, för det blåste iskallt,  men det är inte långt kvar nu innan isen och snön smälter.  

Idag är det min födelsedag. När man var liten så längtade man efter sin födelsedag och alla presenter, när man var i tonåren längtade man efter att bli äldre och få mer frihet. Nu har födelsedagen helt tappat sin charm och inte sällan är de förknippade med ålderskriser och allmän livsreflektion om vad man har uppnått här i livet. Märkligt hur central del ålder har i vår kultur. Jag ska inte deppa här, jag har en supermysig dag och nu ska bi till fotografiska och köpa fotoböcker! Min födelsedagspresent! 🙂

Det här avtalsarbetet tog lite längre tid än jag hade räknat med, phu.. Men nu är det klart och jag hoppas att vi inom kort kan skriva på. Nu ska jag äta lunch och titta igenom programmet för Chicago. Nästa lördag åker jag till en stor konfereras i Chicago, vi är 55 personer som åker från Sverige och jag känner inte någon. Att inte känna någon kan jag tycka är lite av en fördel i såna sammanhang, för då blir man verkligen utåtriktad och fokuserar på att lära känna nya människor och få nya kontakter. Nu undrar ni givetvis vad det är för konferens och det IEG´s Annual Sponsorship Conference.…

I dag jobbar jag hemifrån, vilket är oerhört skönt. På agendan ligger avtalsarbete, analys av pågående projekt och rensa mailkorgen. Man kan väl säga att jag har lite av en administrationsdag, förutom avtalet som ska skrivas om. Men det här med att strukturerat hålla ordning på sin mail och sina projekt är jag stenhård med annars blir det omöjligt att veta vad man ska prioritera och lägga sitt fokus på. Dessutom har jag fler nya projekt som jag gärna vill dra igång och då måste jag avsätta lite tid för ta fram lite handlingsplan och struktur för genomförande. Tur att jag har världens bästa kaffe hemma och med barristamjölk blir…

Känner mig ganska glad idag, kanske för att jag har fått paket. Det här med paket det handlar inte så mycket om vad som är i dem, men bara det att någon har ansträngt sig att hitta en present till mig slagit in och sen skicka den med post. Det ligger så mycket omtanke bakom det och omtanke är det finaste här i vår värld. Jag måste bli bättre på att skicka kort och paket till min familj på högtidsdagar.  

Då var den nya förvaringen klar! – Posted from my iPhone

Söndag på landet, jag sitter fastklistrad framför skidtv och Peter bygger hyllor i grovköket. Typiskt att Anja skadade knät idag, jag som verkligen hade hoppats på att hon skulle visa upp lite grym skidåkning idag. Vad gäller Peters lilla projekt så är det första steget till ett nytt kök här på landet. Det kommer bli så fint när det är klart, men först måste vi tömma förrådet som är intill köket sen ska det rivas till förmån för ett stort och öppet kök!

Jag kan ha fel, men jag tyckes mig uppfatta att vårt snöiga landskap börjar bli lite enformigt. Det finns inget levande så långt ögat kan nå, allt runtomkring har samma grå-blå färgskala och den lilla skönhet man kan finna känns så självklar och trist. Jag tog en liten promenad ner till vattnet idag, för att se vad som har hänt med isen. Dock såg jag inte så mycket av isen för den låg så långt ner under snön att till och med de stora båtbryggorna hade försvunnit. Dystert med denna vinter som aldrig vill släppa taget. Men, under den lilla promenaden hörde jag en fågel kvittra. Det var absolut den…