Dags för visning.

Idag var det det äntligen visning på vår lägenhet.

Oh vad jag städat och piffat och våndats inför den här dagen. Det är så mycket som står på spel och som vanligt vill jag göra det bästa jag kan för att det ska bli så bra som möjligt. Och det blev bra, jättebra. Visningen började kl 12:45 och kl 11 var vi klara med allt. Alla förråden var städade, alla badrum och sovrum. Köket får skinande inklusive all piff på matbord och köksö, det doftade rent och fräscht och solen var framme och fyllde hela lägenheten med härligt ljus. 

Det är lite vemodigt att flytta härifrån. Vi köpte lägenheten när jag var gravid med Jonathan. Vi skulle bli fler och behövde ett större boende. Då var det inget snack om att flytta till hus, vi skulle bo kvar i stan och drömmen var att hitta ett hyfsat stort boende. Sagt och gjort hittade Peter en stor lägenhet vi kunde får råd med, dessutom i en fantastisk förening. Jag måste ha varit rätt förvirrad när vi skrev på alla papper för jag minns det så väl när vi flyttade in här att jag satt i hallen och grät. Hur kunde vi lämna vår fantastiska 20-tals lägenhet som vi hade renoverat så varsamt till det här.

Peter kramade om mig och lovade att vi skulle göra om den här till den finaste lägenheten som vi hade bott i. Så här såg lägenheten ut när vi köpte den 2014.

Lägenheten var i hyfsat skick men vi ville får lite egen prägel på den. Sagt och gjort började vi riva och renovera lägenheten. Medan vi hänge på landet med barnen tog en byggfirma hand om renoveringen. De rev hela lägenheten ner till rå betongen.  Rev alla golv och en hel del väggar, bytte dörrar och dörrkarmar och installerade ett nytt kök som påminde en hel del om vårt gamla kök med en stor köksö i mitten. Vi öppnade upp till en öppen planlösning med större sällskapsytor och släppte in så mycket ljus vi bara kunde.

När sommaren började närma sitt slut och jag började räkna ner till förlossning flyttade vi in i en helt ny lägenhet. 

Vi bytte ut alla våra möbler och fixade ett härligt lekrum till barnen. Nu återstod bara badrummen som vi fixade året därpå. Jag kan bara föreställa mig hur mycket våra grannar har lidit under de 3 året vi har bott här på grund av alla renoveringar. Till slut var vi så gott som klara med hela lägenheten och började trivas riktigt bra. Då började de där tankar om hus dyka upp. Jag vet inte riktigt varför, men drömmen om ett hus blev plötsligt mycket starkare än någonsin. Skulle jag någonsin få bo i ett litet hus så var det nu, och timeingen var perfekt precis ett år innan Olivia börjar skolan.

Att hitta ett bra hus är till en rimlig budget är inte helt lätt och efter att vi hade tittat på några hopplösa objekt började jag släppa tanken på hus. Just då dök det upp ett hus, lite otippat men faktiskt helt perfekt och inom budget.  Sagt och gjort var vi med hus.  

Så här står vi idag och ska visa upp vår lägenhet som vi har jobbat så hår med.

 Det är lite vemodigt att flytta från stan och vår fina förening. Vi skulle ju aldrig lämna stan, vi är ju citymänniskor och våra barn skulle växa upp på Söders höjder och bli sköna söderbor. Men vinden har vänt och vi styr bort från storstadens vimmel och grannskap, mot förorten och ett mysigt 50-tals hus. 

Visningen gick kanonbra idag. Det var så mycket folk som strömmade in från alla håll och det var väldigt roligt att se hur stort intresset var. Så nu har vi en spännande vecka framför oss.