Fina minnen ska bevaras i en fotobok

För ett par dagar sen hade vi kalas för Olivia hemma. Det var inte en jättestor tillställning men ändå väldigt trevligt. Vid ett tillfälle satte sig Frances ner och började bläddra i förra årets fotobok. Olivia var snabb att hoppa upp i hennes knä. Det slog mig plötsligt hur viktigt det är att göra bilderna tillgängliga och genom dem berätta vår historia. Det är svårt att hitta tid till att sitta och pyssla med en fotobok för det tar tid och har man som jag 11400 bilder från året som gått blir det hela inte direkt enklare. Men när jag såg dem tillsammans bläddra i boken och när Frances brättade små historier för Olivia gjorde mitt hjärta ett par volter, jag kunde inte låta bli att känna mig lite stolt över att jag faktiskt fick ihop en bok förra året. Jag fotar ganska mycket privat och försöker ha med mig kameran så ofta jag kan. Mina vänner och min familj har för länge sen tröttnat på att jag har med mig kameran överallt och idag är det ingen som ens reflekterar över att jag tar upp kameran och fotar. Men det gör att jag har bevarat många fina minnen från vår vardag och högtidsdagar och i slutendan kommer vi alla glädjas och vara stolta över det fina minnen vi har sparat.

Så nu är det dags att åter igenom samla ihop förra året och göra ett fin fotobok.