STCC i helgen

När man jobbar en längre period med människor, kan det kännas som att man är varandra väldigt nära fast det är man inte egentligen. Man har haft stunder då det har varit lite roligt, andra stunder har man irriterat sig på varandra och i grund och botten har man hjälpt varandra att prestera och nå uppsatt mål.  Det är lite märkligt, man känner dem inte så väl men ändå har man så mycket gemensamt att det känns som att man har känt varandra hela livet.

I helgen ska jag träffa mitt racing team  igen, och det är precis så det känns med dem. Rent praktiskt så är det inte mitt team utan Jannes, men eftersom jag jobbar så mycket med dem vill jag ändå kalla dem för mitt team. Nu har jag inte träffat dem sedan racet i Göteborg den 10 Jul och jag börjar verkligen känna att jag saknar dem lite. På ytan är vi väldigt olika, de gillar meka bildar och att visa upp dyra fina leksaker som blänker, medan jag är lite lågmäld och håller mig gärna i bakgrunden. Trodde faktiskt inte att det skulle funka mellan oss. Men i grunden är vi ganska lika, tävlingsmänniskor som vill få belöning efter fantastiska prestationer, fokuserade på att lösa problem i motgångar samt omger oss gärna med humor för att det är roligt. I helgen är det race på den finaste banan i Sverige, Knutstop och då ska jag ha med mig min nya 200mmVR och ser fram emot fantastiska bilder.