Vardagens vardag

Jag har haft en sån meningslös dag på jobbet, jag behöver inte upprepa min frustrations för det gjorde jag ju så bra genom mobil inlägget tidigare idag. Men jag blir lite besviken över att lät mig själv bli så arg för den frustrationen hängde i hela kvällen.

Kl 17:00 lämnade jag jobbet och gav mig iväg till gymmet, det gick väldigt bra att träna men när jag väl kom hem var kl 19:30. Sen skulle det lagas middag som inte var klar förrän kl 9 eftersom det tog ganska lång tid för fisken att bli klar, under tiden diskades det och fixades med lite tidningar. Efter maten hängde jag tvätt och nu ligger jag i sängen och är fortfarande lite sur över att kvällen försvann så fort och att jag borde varit hemma mkt tidigare.

Det som går i mitt huvud är huruvida man skulle kunna göra den här kvällen mer effektiv, samtidig som jag blir oerhört trött på mig själv som städning söker effektivare processer även i det privata. Är jag arbetsskadad, är jag ett barn av min tid eller bara allmänt en prestations narkoman som vill göra allt och hinna med allt. Varför kan jag inte bara vara väldigt nöjd med att jag fick ett sånt bra träningspass, varför måste jag irritera mig på att jag inte hann göra mer.

Varifrån kommer dessa dumma tankar? Det är iallafall dessa tankar som leder till fördärvet, för egentligen är jag väldigt nöjd över att jag hann träna och att passet gick fantastiskt bra och att jag har ätit ordentlig hela dagen, att jag hann tvätta och diska. Det är så här vardagar ser ut och det kan också vara fint.