Ibland ser man vägen framför sig. Den är lång och jobbig och inte speciellt omväxlande, det känns nästan hopplöst att ens börja vandra. Två dagar på jobbet efter semester och det känns tungt och tufft även om vägen är kantad av vackra fontäner. Inte lätt att gå uppför när man i 4 veckor har rullat i nerförsbacke. Från att inte göra något kör jag 3 projekt samtidigt ohhh jag längtar till det blir nerförsbacke igen. 

Ni som följer bloggen kanske har lagt märke till att jag har gjort lite ändringar. Jag har tagit bort sidebaren och gjort mer utrymme för bilderna. Jag har haft bloggen i drygt ett år nu och jag har provat att blogga om allt möjligt utan att egentligen hitta en rödtråd. Jag gillar ideen att dokumentera min vardag men förutom jobb och träning och matlagning händer det inte så mycket i vardagen som är värt att berätta om. Jag vill heller inte skriva så mycket om jobbet eftersom det redan tar upp så mycket av min tid. Det jag vill göra är att utvecklas mer som fotograf. Jag har läge kämpat…

  En söndagsmorgon med kaffe och våfflor kan få vem som helst på ett fantastiskt humör. Det slog mig idag att våfflor borde ätas som fika och inte som frukost, men det är väl det som är så fint med att vara vuxen, man får bestämma själv vad man äter till frukost. Inte nog med det, man får också fota sin frukost för att dokumentera denna lyckostund. Jag tror att jag tar mycket bilder att dokumentera och inte så mkt för att skapa bilder, men det ena ger ju det andra så det kanske så det ska vara.

Håller på att redigerar lite bilder från en möhippa som jag var på i Juni, alla var så himla fina och jag längtar verkligen till bröllopet för det kommer att bli så sjukt roligt och jag ska fota det, tjhooo!